Det har varit en händelserik höst på Bujinkan Malmö. Vi har dels sett ett antal ”återvändare” på träningen, vilket har varit väldigt kul och positivt. Personer som varit borta från vår träning under kortare eller längre tid, ibland ett par år, men nu hittat tillbaka. Och i par fall, som reser långt, nära 10 mil bara för att kunna träna i Bujinkan. Det ger en oerhörd glädje och energi till alla oss andra i klubben.

Själv började jag augusti med att fira mina 40 första år i Bujinkan. Jag började den 13 augusti 1985, och jag känner att jag är bara i början av en resa som aldrig tar slut. Det finns alltid mer att lära.

Men hösten har varit händelserik av fler anledningar, nämligen att fyra av oss, Robin, Sofia, Mariana och jag var med på Kanreki Taikai i Stockholm i oktober för att fira Mats Hjelm. Mats är en av de instruktörer som tränat sedan mitten av 80-talet och har otaliga resor till Japan i bagaget. Han hade bjudit in bland annat undertecknad, men även en instruktör från USA, Craig Olson, och Ken Bahn från Norrköpingsdojon för att undervisa tillsammans med Mats själv och Fredrik Markgren från hans dojo i Stockholm. Detta var ett väldigt givande läger och när jag inte själv instruerade hade jag förmånen att få träna tillsammans med Craig, Mats, Fredrik och Ken. Det var många nya kunskaper och erfarenheter jag tog med mig hem därifrån.

I november gjorde jag även en tur till Japan för att träna själv, eller som jag brukar uttrycka det, bli satt på rätt spår igen. Det är väldigt skönt att få bara vara elev och träna själv utan att tänka på att undervisa andra. Jag hade förmånen att få träna för Noguchi sensei, Nagato sensei, Nakadai sensei, Furuta sensei, Kan sensei, Shiraishi sensei och Someya sensei. Dessutom träffa på massor av gamla och nya vänner, dels som träningskamrater, men också för att utbyta tankar och erfarenheter med. En av dem jag verkligen uppskattar är Mark Lithgow som bott i Japan sedan 80-talet och man kan nog kalla honom ett levande uppslagsverk när det gäller traditionella japanska stridskonster. Förutom att han fortfarande tränar Bujinkan är han licensierad i en Koryu (gammal skola), Shinkage ryu för svärdskonst och har dessutom tränat Kyudo (japanskt bågskytte) i många många år. Han var dessutom under lång tid elev till Hatsumi senseis fru i japansk traditionell dans. Dessutom hade jag lyckan att få träna med Björne från Stockholm som också var i Japan samt flera träningar med Pertti från Vänersborg. Pertti är en av dem som tränat Bujinkan längst i Sverige, och han är också en oerhörd kunskapskälla. Dessutom är hans elever också väldigt duktiga och jag hade ynnesten att få träna och umgås med dem också.

Väl hemma igen genomförde jag terminens sista tema-träning. Vi har under hösten haft 3 st lördagar då vi första gången fokuserade på tekniker med kodachi, det korta svärdet, och de två senaste gångerna var temat Hanbo, den korta staven. Vi kommer fortsätta med tema-träningar till våren, men fokus blir då med största sannolikhet Koto ryu koppojutsu, den skolan som Noguchi sensei har fått ärva soke-titeln i (familjeöverhuvud – stormästare).

Och avslutningsvis hade vi gradering. Det är faktiskt första gången på flera år som vi graderat så många som nio personer till nya kyu-grader. Det känns som Bujinkan är lite på frammarsch igen. Jag ser fram emot vårterminen med nya träningsutmaningar. Det finns hur mycket som helst att förkovra sig vidare i, och ändå så går vår grund, Kamae, Sanshin no kata och Kihon Happo igen i allting vi gör.

Ta gärna chansen att prova på en traditionell japansk kampform. Vi har alltid öppet för nya i klubben. Och fördelen med att vi är flera instruktörer varav oftast faktiskt alla fyra är på plats samtidigt, så kan vi alltid se till att någon tar hand om nya som kommer, även om andra kör mer avancerade saker på samma träning. Vi är där för att hjälpa varandra växa och utvecklas tillsammans.

Mvh

/PC

I augusti 1985 steg jag in på Ninja-center på Bredgatan i Lund tillsammans med min bror. Han hade tränat karate under en tid och hittat information om Ninjutsu, kontaktat Bo F. Munthe i Stockholm och fått reda på att det fanns ett Ninja-center i Lund. Vi började båda två men på grund av sitt arbete som kock med oregelbundna tider var min bror tvungen att ge upp, medan jag verkade ha hittat något. Med två vänsterfötter… jag har aldrig varit bra på fysisk aktivitet innan, alltid sist vald på gymnastiken i skolan och med i regel 2:a i betyg… inte för att jag kunde något utan för att av någon anledning har det aldrig legat för mig att skolka. Träningen på den tiden hölls mest av två grönbälten, Ingvar Karpsten och Jörgen Hejde, 6:e respektive 7:e kyu vid den tiden om jag kommer ihåg rätt. Det dröjde dock inte länge innan de bröt sig loss från Ninja-center och öppnade en egen förening. Träningen bedrevs i gymnastiksalen på Fågelskolan under början av den tiden… och där fick man verkligen lära sig falla när man blev kastad på ett hårt betonggolv utan några mattor.

Efter några terminer där hittades en källarlokal på Magnus Stenbocksgatan i Lund. Lågt i tak men där hade vi i alla fall lite mattor på betonggolvet…. Tre lager mattstumpar av heltäckningsmattor. Men böja på benen det lärde vi oss, för stod man för högt upp drog man fötterna på sin uke i taket när man kastade. Hugga med svärd fick man oftast göra knästående och att köra med bostav var i stort sett uteslutet. Men på somrarna kunde vi träna i observatorieparken med mjuk skön gräsmatta under, och lite falltekniksträning över parkbänkarna där….

Under 1989, gjorde jag min första Japan-resa för träning. Samma år flyttade Sveneric Bogsäter, den högst graderade i Sverige och hans fru Mariëtte V.D. Vliet till Malmö och då började även jag träna där, för det har hela tiden funnits en obändig vilja av att lära mig mer.

Därefter har det blivit ett antal resor till Japan och andra ställen i världen för att träna. Det har varit Taikai (stora seminarier med Hatsumi sensei på den tiden han reste), läger runt om i Sverige, Danmark och Europa, läger och seminarier hemma i dojon med olika instruktörer från när och fjärran. Vissa av dem på besök från Japan.

Nu sitter jag här sommaren 2025 med lite nya reservdelar på kroppen. Jag försöker påstå att nu är jag snart en ”Bionic Ninja”, men min bror som var den som introducerade mig till Bujinkan en gång i tiden säger att jag snarare är en ”plåt-nicklas”. Jag har en hel del rehab kvar framför mig, men någonstans i bakhuvudet finns ändå planen att jag skall ta mig till Japan senare i höst för mer träning. Den 13 augusti har jag gjort 40 år i Bujinkan, men jag har ju knappt börjat känns det som. Det finns så mycket mer för mig att lära mig. Visst, jag har vissa fysiska hinder numera som begränsar mig något. Jag kommer aldrig mer kunna sitta i seiza, formellt sittande på golvet, men det är ju det som är så härligt i Bujinkan. Alla har sina skavanker på något sätt, men man improviserar för att komma runt dem. Det viktiga är att jag fortfarande har en lång resa framför mig när det gäller träning. Jag har knappt skrapat på ytan av det djup av kunskap som finns i Bujinkan. Det har format och fortsätter forma mig på ett sätt som jag finner oerhört värdefullt, även om andra utomstående mest kanske skakar på huvudet och undrar när tokstollen skall ta sitt förnuft till fånga och göra något vettigt av sitt liv.

På min resa är där ett antal personer som betytt väldigt mycket för mig och till dem vill jag från djupet av mitt hjärta skänka det största tack som någonsin kan ges.

En del kanske skulle gissa att Hatsumi sensei är den första av dessa. Naturligtvis har han varit en ledstjärna och att få ha haft ynnesten att vistas i hans närvaro är något som jag värderar väldigt väldigt högt.

Men de två människor som faktiskt betytt mest för mig träningsmässigt är utan tvekan Sveneric Bogsäter och Mariëtte V.D Vliet. Det är de som guidat mig under mina första trevande år, tagit hand om mig, varit vänner och lett mig in på rätt väg. Utan dessa två hade jag inte varit där jag varit där jag är idag. Ett stort tack till Sveneric och Mariëtte från djupet av mitt hjärta!!!!!

Men sen kommer de i rask takt, Hatsumi sensei som är helt fantastisk och de av hans elever som lett mig rätt i min träning, Noguchi sensei, Nagato sensei, Shiraishi sensei, Someya sensei, Oguri sensei och Seno sensei. Den vägledning de har gett under åren har också varit tongivande i min utveckling. Av västerländska instruktörer så finns det många som inspirerat mig, Shawn Gray, Andrew Young, Larry Jonsson, Mats Hjelm med flera. Och sen har jag en Buyu, Martial Friend, som jag värdesätter väldigt mycket… Jim Berglund som verkligen utmanar mig till att göra mitt bästa, trycker ner mitt ego om det försöker poppa upp och hjälper mig utveckla så att det finns substans i vad jag gör.

Sen har naturligtvis min parhäst under många år, Jörgen Hejde, betytt väldigt mycket. Sporrat mig och med sin underbara taijutsu. Jag hoppas att han någon dag hittar tillbaka till dojon!

De som tränar med mig (och står ut med mig) i Bujinkan Malmö är också oerhört viktiga i mitt liv. Utan att sträva framåt tillsammans med dem, Sofia, Robin, Peter F och Andreas hade jag heller inte kommit speciellt långt. Det är ju trots allt i det nästan dagliga gnetandet på mattan som den största utvecklingen sker. Det är där man befäster kunskapen och förenar kropp, själ och teknik i ett ständigt flöde – Shin Gi Tai Bufu Ikkan!!! Nu laddar jag om för ytterligare 40 år på mattan 😉😊.

Gambatte Kudasai 頑張ってください

Peter Carlsson

Vi var fem stycken från Bujinkan i Malmö som deltog på jubileumslägret för Bujinkan 50 år i Sverige.

Man räknar startåret för Bujinkan i Sverige som 1975, då Bo F. Munthe fick besök av Ishizuka Tetsuji, en at Hatsumi senseis tidiga elever. Ishizuka sensei som var Hatsumi sensei trogen under hela sitt liv och även blev utnämnd till nästföljande soke i Gyokko ryu Kosshijutsu gick tyvärr bort tidigare i år efter en lång tids sjukdom. Mycket av den inledande träningen i Bujinkan skedde i Bo Munthes garage i Trollbäcken. Det finns kvar en utövare i Sverige från den allra första tiden, Thomas Franzén som instruerade på jubileumlägret tillsammans med två andra tidiga utövara, Christian Appelt och Mats Hjelm.

Träningen under lägret var uppdelad i tre grupper som hela tiden roterade. Vi fick träna tekniker från Gikan ryu koppojutsu med Mats Hjelm, tekniker med rep respektive kusarifundo med Christian och lära oss hur man kan använda utrymmet av Thomas när man lämnar saker som styrka och snabbhet vid sidan. På lördagskvällen hade vi en gemensam middag för att fira med massor av socialt samkväm och presentationer tillsammans med videohälsningar från gamla trotjänare som inte kunde vara med fysiskt.

Allting var förträffligt arrangerat av Bujinkan Norrköping! De gjorde en fantastisk insats för att alla skulle trivas, ett superbt arrangemang rakt igenom. Stort tack till Daniel Bodin och gänget för ett fantastiskt arbete.

Och för mer fantastisk träning, Mats Hjelm bjuder in till ett väldigt häftigt Taikai i oktober i år. Läs mer på :

We are set to go!

Då var det äntligen dags att börja boka upp sig för Sverigelägret 2024!

Detta året tar det plats i Malmö, med Malmö Budoklubb som värdar.

Temat kommer att vara långa pinnar med Peter och Jim!

Instruktörer kommer vara Jim Berglund från Stockholm.

Lite om hans bakgrund inom långa pinnar kommer här:

——-
Lek med långa pinnar började tidigt med främst Min tränare Larry Jonsson i slutet av 80-talet när han kom hem från en japanresa och tyckte att nu skulle vi minsann träna rokushakubo tills vi svimmade. Och det gjorde vi! Tränade alltså.
När jag sen åkte tillbaka till Japan -90 med några galna människor från Göteborg så va det främst Manaka sensei och Someya sensei som tränade bostav. Och dom va då och är väl fortfarande strikta i sitt sätt att lära ut. Mycket info som skulle tryckas in i huvudet då.
1994 var Sôjutsu-år och jag bodde i Tokyo tre månader i slutet av året och pluggade japanska samt spjuttekniker vilket jag tyckte var riktigt roligt. Sen dess så har jag alltid haft ett gott öga till spjutet som vapen.
1995 så fortsatte mina studier av språket men det var ju inte längre spjutåret utan det vart naginata som tränades i hombudojo. Jag stannade i Japan 3 månader och fick mycket träning med långa stavvapen där jag ärligt kan säga att spjutet ligger mig närmast hjärtat även fast dom säger att man inte skall ha något favoritvapen utan träna lika mycket med alla.
Jag har även varit på några spjutläger med en herre vid namn A. Young från England som bodde och tränade ett antal år i Japan.
Varit instruktör på några läger med inriktning på spjut har jag hunnit med under åren och det är bland det roligaste som finns!
//Jim
——-

Den andra instruktören blir Peter Carlsson från Malmö med sina medhjälpare Robin, Sofia och Peter F.
Peters bakgrund inom långa pinnar är följande:

——
Under min första Japanresa sommaren 1989 hade jag förmånen att få träna Kukishin ryu Keiko Sabaki Gata för Manaka sensei. Hösten 1990 tränade jag Kukishin ryu Sojutsu (spjut) för Manaka sensei i Japan. Blev även en del bojutsu för Someya sensei det året. Tränade Naginata för Sveneric Bogsäter dels i Malmö, men också på läger. Deltog även på Taikai i Frankfurt 1994 där Yari var ett av redskapen och Stratford 1995 med Hatsumi sensei där temat var Naginata. Tränade dessutom en hel del Jo under 1997, dels på Taikai i Paris, men sedan under 5 veckors vistelse i Japan.
Under en resa till japan 2011 hade jag den fantastiska turen att bli introducerad till Kukishin ryu bojutsu, Shoden no gata av Noguchi sensei under en ”privatlektion”…det dök inte upp några andra tränande den dagen. Därefter har Kukishin ryu Shoden, Chuden och Okuden no gata varit med på träningen hos Noguchi sensei under japanresor 2013, 2014, 2015, 2018 och 2019. Det blev även en del Bisento med Someya sensei 2014.
——-

Mer info om middag på lördagskvällen kommer fyllas på efter hand.

Kostnaden för lägret är 300 kr per person, och anmälan görs enligt länken nedan: https://sportadmin.se/form/form.asp?ID={B89338D2-02E9-43C9-8898-5427C2245795}

Vi kan tyvärr inte ha övernattning i dojon, så vi har ingen möjlighet att erbjuda gratis övernattning.

Vi hoppas att ni kommer ha det roligt med oss!

Bujinkan Budo Taijutsu, eller som det kallades från början Bujinkan Ninpo Taijutsu eller Ninjutsu. Finns det då någon koppling till riktiga Ninja?

Jo, det finns starka kopplingar. Bujinkan Budo Taijutsu består av nio olika ryuha, skolor eller stilar för stridskonst. Alla med sin säregna karaktär och med sina idéer, tankar och typer av tekniker. De nio skolorna är:

Togakure ryu Ninjutsu 戸隠流忍術
Gyokko ryu Kosshijutsu 玉虎流骨指術
Kukishin ryu Happo Hikenjutsu 九鬼神流八方秘剣術
Shinden Fudo ryu Dakentaijutsu 神傳不動流打拳体術
Gyokushin ryu Ninpo 玉心流忍術
Koto ryu Koppojutsu 虎倒流骨法術
Takagi Yoshin ryu Jutaijutsu 高木揚心流柔体術
Gikan ryu Koppojutsu 義鑑流骨法術
Kumogakure ryu Ninpo 雲隠流忍術

Några av dem betecknas som ninjutsu eller ninpo, medan andra har väldigt starka kopplingar till ninjutsu eller ninpo. Kan man då säga att vi tränar ninjutsu i Bujinkan Malmö? Nja, kanske inte fullt ut, för vi fokuserar på bland annat taijutsu, dvs. kroppstekniker och en hel del bukiwaza, traditionella japanska redskap och vapen. Men samtidigt så är vi det närmsta man kan komma äkta ninjutsu i Malmö. Vi har en direkt koppling till Japan och stormästaren där. Vi tränar regelbundet tekniker som kommer från de olika stilarna, och vi tränar med redskap som användes av ninja, till exempel svärd, stavar, spjut, naginata, men ibland även shuriken, kastvapen och annat mer specifikt som till exempel kyoketsu shoge.

Så känner man sig intresserad av riktig ninjutsu är man välkommen till oss!