Träna Bujinkan Budo Taijutsu!
Ta chansen att prova på en traditionell japansk kampsport med månghundraårig bakgrund
Bujinkan passar alla - gammal som ung, tjejer och killar!
Ystadvägen 46 Malmö
Träningstider
Måndagar 18:00 till 20:00 (blandad träning)
Onsdagar 18:00 till 19:30 (blandad träning)
Onsdagar 19:30-21:00 (avancerade)
Läs mer under "Börja Träna" på vår sajt!
Bujinkan Dojo Malmö
En del av Malmö Budoklubb
Bujinkan Budo Taijutsu
武神館武道体術
Introduktion
Bujinkan Budo Taijutsu, även känt som Ninpo Taijutsu eller Ninjutsu bygger på nio traditionella japanska stridskonster. I Bujinkan Malmö tränar vi på traditionellt vis med nära kontakt med vår huvudkälla i Japan där instruktörer från Bujinkan Malmö regelbundet är på besök för att utvecklas vidare.
De traditionella stridskonster som utgör Bujinkan har utvecklats genom tidens gång med anor så långt tillbaka som på 1100-talet. De har tränats och använts av samurajer och andra krigare under de otaliga inbördeskrig som härjade medeltidens Japan. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom de här nio stridskonsterna att samlas under en och samma person, Takamatsu Toshitsugu. Han ärvde ansvaret för dem från sina tre instruktörer, Toda Shinryuken Masamitsu, Ishitani Takeo Masatsugu och Mizuta Yoshitaro Tadafusa. De nio stridskonsterna eller skolorna/stilarna var:
Togakure ryu ninjutsu 戸隠流忍術
Gyokko ryu kosshijutsu 玉虎流骨指術
Kumogakure ryu ninjutsu 雲隠流忍術
Koto ryu koppojutsu 虎倒流骨法術
Gikan ryu koppojutsu 義鑑流骨法術
Gyokushin ryu ninjutsu 玉心流忍術
Kukishin ryu happo bikenjutsu 九鬼神流八方秘剣術
Shinden Fudo ryu dakentaijutsu 神傳不動流打拳体術
Takagi Yoshin ryu jutaijutsu 高木揚心流柔体術
I slutet av 1950-talet söktes Takamatsu Toshitsugu upp av Hatsumi Masaaki, som letade efter någon som kunde förmedla kunskapen om shinken, verklig strid. Hatsumi Masaaki, som redan var mycket kunnig och högt graderad i flera olika budoarter, tränade under Takamatsu i mer än femton år och fick överta titeln som stormästare i de nio skolorna.
Hatsumi Masaaki grundade Bujinkan, den gudomliga krigarens hus, för att hedra sin läromästare, och idag är de traditionella metoderna samlade under det gemensamma namnet Bujinkan Budo Taijutsu. Träningen sker företrädesvis på traditionellt sätt, men den funktionella aspekten och kopplingen till shinken 真剣, känslan att stå under ett skarpt svärd, det vill säga, verklig strid, poängteras ständigt. Detta gör att kampformen fortfarande är levande och applicerbar i det moderna samhället.
Traditionell budo för kropp och själ i nutid
Träningsresa till Japan hösten 2026
Ytterligare en träningsresa till Japan kan föras till handlingarna…
Nej, det stämmer inte, för en träningsresa till Japan betyder att man först tränar för någon av instruktörerna där för att lära sig. I detta fallet, Nagato sensei, Noguchi sensei, Nakadai sensei, Sakasai sensei, Furuta sensei, Peter Meden eller Rob Renner. Sen går man hem till hotellet och antecknar så att pennan glöder (snarare tangentbordet på datorn). Och sen är dags att börja tränat på det man har lärt sig. Det tar sin lilla tid. Ibland sitter tekniker och strategier ganska snabbt. I andra fall tar det längre tid. Och när man väl tränat på det man lärt sig så att det börjar sitta i kroppen, då måste man börja applicera den kunskap man tillgodogjort sig i träningarna här i Sverige. Bland annat för att förmedla det man fått lära sig till de som tränar i klubben här hemma. Den här processen brukar benämnas Shu Ha Ri 守破離 på japanska. Att följa exakt som man har fått lära sig tills det sitter i kroppen. Att bryta sig loss från grunden för att göra det till sitt eget och slutligen att lämna och gå vidare för att det har blivit en del i kroppens naturliga reaktions- och responsmönster.
Det är inte bara tekniker man lär sig. Bujinkan Budo Taijutsu är djupare än så. Till exempel pratade Noguchi sensei en kväll om vad som ligger bakom koppojutsu (bentekniker). Han sa att det handlar inte om att bryta eller förstöra ben, utan om struktur. Strukturen som får teknikerna att fungera bygger i sin tur på Maai 間合い, distans, Taisabaki 体捌き, kroppsrörelse och Kokyu 呼吸, andning. Dock, Kokyu är ett vidare begrepp än bara andning. Det kan också betyda knep, trick, hemlighet eller harmoni och balans. Så att man rör sig på rätt avstånd räcker inte. Man måste göra det i harmoni eller balans med motståndarens rörelser. Det är det som är knepet för att teknikerna skall fungera. Kort sagt, en bra tajming och att böja på benen hjälper 🙂 .
En annan viktig bit med träningsresor, oavsett om det är till Japan eller olika träningsläger när och fjärran är de sociala kontakter man knyter. Det är också en av de sex ”skatter” som utgör grunden för Bujinkan Budo enligt vad Hatsumi sensei, vår stormästare har lämnat åt oss som är Dai Shihan att förvalta.
- Sanshin no Kata (三心の型): Fem grundtekniker för att generera rörelse.
- Kihon Happō Gata (基本八法型): Våra åtta grundläggande tekniker för hur man skall röra sig effektivt.
- Mutō Dori (無刀捕): Obeväpnad kamp mot en motståndare med vapen.
- Kūkan / Osaeru (空間 / 押える): Att kontrollera utrymmet som man rör sig i.
- Onna no Goshin-jutsu (女の護身術): Kvinnligt självförsvar – att röra sig utan att vara beroende av storlek och styrka
- Kyōdōtai (共同体): Nätverkande, att bygga sitt sociala nätverk. Att umgås med sina Buyu 武友, martial friends.

Mina buyu, Pertti och Daniel från Bujinkan Vänsersborg som också var i Japan nu. Bilden tagen efter en träning med Sakasai sensei, soke i Takagi Yoshin ryu och Gikan ryu, två av de stilar som ingår i Bujinkan Budo Taijutsu. Det som var väldigt intressant med just Sakasai senseis träning var hur han visade processen från tekniker med stora rörelser för att börja träna kroppen i att förstå, till hur han plockade bort bit för bit av teknikerna och minskade rörelserna till minimala för att visa på effektiviteten i riktig kamp. Samma grundprincip men minimalt utförande. Genom att studera den processen fick jag också förståelse för hur Hatsumi sensei kom att bli så makalöst fantastisk och effektiv med så små rörelser som han använde sig av när han undervisade.
Igår och idag var jetlaggade och återgång till jobb, men imorgon tar träningen i Bujinkan Malmö vid igen då vi skall köra tematräning i Biken, svärd. Avslutande tre tekniker ur Kukishin ryu bikenjutsu… och kanske något smakprov på Japan också för de som är med.
Mvh
/PC
Nordic Buyukai 2026
I juni 2026 var det ett antal medlemmar i Bujinkan Dojo Malmö som åkte över sundet för att träna på Nordic Buyukai. Alla som var med fick skriva om hur de upplevde träningslägret och det publicerades på förbundets hemsida. Naturligtvis är det värt att publicera det även här:
Peter Carlsson – Huvudinstruktör Bujinkan Dojo Malmö
Mitt första intryck under träningen på fredagen var ”vi har väldigt många kompetenta kvinnor inom Bujinkan” då det endast var kvinnliga instruktörer. En väldigt intressant träning med många perspektiv från Tyskland, Finland, Holland och Sverige.
Under lördagen var det Ville Virmajoki från Finland, Rikard Sundelius från Sverige, Elias Krzywacki från Norge och Michael Schjerling från Danmark med lite gästinspel av Marco från Nederländerna och Sebastian från Tyskland, men framförallt för mig, Mariette van der Vliet (också från Nederländerna, red. anm.). Mariette är en av de instruktörer som har betytt absolut mest för mig inom Bujinkan då det var hon och Sveneric som satte mig på rätt spår under de år de bodde i Malmö i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Ett härligt återseende, och nog första gången sedan den tiden som jag åter hade nöjet att träna för Mariette. Vi har setts många gånger efter det, men då mest som träningskamrater och buyu. Det var en riktig nostaligtripp att faktiskt få träna för Mariette igen. Söndagen förlöpte också med en full dags träning med Michael, Rikard, Elias, Ville och Mariette.
Det mest fantastiska med träningsläger som Buyukai är inte bara träningen. Det är just att få träffa Buyu, umgås, prata och helt enkelt ”leva Bujinkan”. Återträffar med många goa vänner är så oerhört givande. Och, sist men inte minst, även om Sveneric Bogsäter har ”pensionerat” sig från träningen, så helt underbart att få träffa och prata med honom igen. En av de mest fantastiska människor tillsammans med Mariette som jag känner!

Ulf Larsson, 4 Dan
Efter ett långt uppehåll var Nordic Buyukai mitt första träningsläger sedan återkomsten till Bujinkan. Det har varit tre otroligt utmanande dagar. Det är en speciell känsla när huvudet och kroppen inser hur många rörelser som har fallit i glömska, och frustrationen har stundtals legat nära till hands. Men trots träningsvärk och stunder av osäkerhet är det en helt annan känsla jag tar med mig hem. Tack vare den fantastiska gemenskapen på mattan har ett frö som legat vilande nu verkligen börjat gro igen. Inspirationen är tillbaka och jag ser fram emot att fortsätta bygga vidare i dojon. Stort tack till alla instruktörer och träningskamrater för en oförglömlig helg!
Bjarne Christansen, 3 Kyu
Även om vi är berikat med 4 fantastiska instruktörer hos Bujinkan Dojo Malmö, då anser jag att det är viktigt för oss elever att komma ur komfortzonen ibland och träna under andra instruktörer och jobba med en Uke vi inte har jobbat med tidigare. Det uppfyllde Nordic Buyukai 2026 med flera längder. Det är lite svårt att sätta ord på vad som var bäst, för det finns inget negativt att säga om detta evenemang. Men att jobba så intensivt med Taijutsu som vi gjorde lå helt klart i topp. Vad instruktörerna angår bemärkade jag särskilt Mariette Van Der Vliet. Det är vilt att att uppleva att det är fullt möjligt för en person med relativ hög ålder och säkert också med diverse skavanker i kroppen, ändå kan röra sig så lätt och med garanti ville vara lätt för en person med elaka avsikter att undervärdera. Från mitt förflutna med karate lärde jag på det tuffa sätt, att det mycket väl kan bli oerhört dyrt att undervärdera sin motståndare. Stort tack till alla instruktörer och till alla som jag hade nöjet av att jobbad med för allt inspiration som jag tar med mig hem till Dojon i Malmö.
Kristofer Larsson, 6 Kyu
Det som var bra med lägret var att man fick träna med folk ifrån andra länder och tränare från andra Dojos, vilket gav nya perspektiv. Jag tyckte det var bra att man kunde fokusera en hel helg på ninjutsu och umgås med andra eldsjälar. Det var kul att se att månniskor från olika ställen och i olika åldrar gillar och är intresserade av kampsport.
Sofia Wijkström, 8 Dan
Det var ett internationellt läger med ett 80-tal deltagare från hela Europa, varav rätt många var danskar och några svenskar. Från Malmö var vi 7 stycken deltagare. Det var roligt att vi var så många från vår dojo som ville vara med, lära sig mer och vidga sina vyer. Vi tränade en del med varandra men passade även på att träna med nya personer, vilket kändes väldigt givande då det är lärorikt att se hur andra rör sig och uppfattar det som visas plus att det är kul att lära känna lite nya människor och i andra fall återse vänner och bekanta. På tre dagar hinner man med mycket varierande träning, och det var många intressanta och lärorika övningar. Vi började med lite knuffande med syfte att faktiskt våga attackera ordentligt. Vi jobbade en del med fokus på distans och timing, som sedan fortsatte under hela lägret. Rikard Sundelius körde bland annat en övning med att leka med fokus på intention och Mariette van der Vliet körde en del kontringar på Kihon Happo. Klurigt men kul!
Mattias Alvén, 3 Kyu
Var mina förväntningar höga eller låga inför Nordic Buyukai? Sitter och ler lite för mig själv så här i efterhand. Svaret på frågan är inte helt lätt att besvara. Sist jag var på ett Bujinkan läger måste ha varit för typ, lite mer än 27 år sedan. Letar i minnet, kan komma på tre riktiga läger, Stockholm Taikai, Norrköping och Göteborg alla på 90-talet. Suddiga men ändå viktiga i mitt liv. Tror att mitt första pass måste ha varit i slutet på 80-talet i Lund på Magnus Stenbocksgatan i källaren med mögeldoft och lågt i tak, perfekt att ta stöd i taket när balansen sviker när man ska försöka förstå Hicho no Kamae.
Men men… saker i livet kommer i vägen och man pausar. Men lämnar helt gör man inte, inte jag i alla fall. Fascinationen har alltid funnits där och nu fanns det igen plats i livet att försöka lära och förstå.
När året -26 tag fart klev jag åter in i dojon i Malmö för att försöka hitta min plats på tåget som jag lämnat för så länge sen. Så fantastiskt roligt, precis som jag mindes, veckorna går, och månaderna. Vill lära mig allt, hitta tillbaka. Ett läger i Köpenhamn? Nu snart? Klart jag ska dit. Har turen att ha ett kusinbarn som bor i Köpenhamn och som gärna lånar ut både soffa och cykel. Otroligt, Bujinkan-läger, gratis soffa i Köpenhamn och cykeltur till och från träning. Vem har inte drömt om att få pendelcykla i Köpenhamn?
Så kommer dagen. Vi är totalt 7 från Malmö Bujinkan dojo som tänker delta. Peter såklart, men också mina nya vänner, Sofia, Ulf, Bjarne, Kristoffer och Selma. Fredag eftermiddag. Lite nervöst och pirrigt, hälsar på nya ansikten, skriver in mig, byter om i källaren och går upp till träningslokalen. Får syn på Peter, Sofia och Ulf, skönt med någon man känner. Ett och annat ansikte kanske känns igen från förr, det var ju ganska så länge sen. Mina nya vänner från Bujinkan Dojo Malmö hälsar runt och tycks känna hälften av deltagarna. Det blir väl så när man har tränat i större delen av sitt liv. Och så första övningen, gå fram, putta din motståndare. Du som tar emot backa känn… Inleder gör Marielle Burré från Tyskland som visar och instruerar. Snabbt läggs det på nya moment. Salen är nu fylld av kroppar som slår, rullar, bänder, böjer, greppar, kastar. Nästa instruktör tar vid, kanske Sylvia Bleecke eller Ulrika Kerstinsdotter, eller var det Jenni Tanskanen eller Mariette van der Vliet? Nej Mariette kom på slutet. Timmarna går snabbt och fredagens träning är över. Mör i kroppen, och framförallt knoppen. Hur ska jag orka två heldagar till?
Men det går. Fler instruktörer tar vid, Michael Scherling, Elias Krzywacki, Ville Virmajoki och Rikard Sundelius. Efter en lördag med högt tempo och många timmars träning är det skönt med dusch och bastu. På kvällen är det middag på Copenhagen Distillery. Fantastisk buffé och trevlig öl i kranarna. Livebandet kör på för fullt, lite för hög volym för somliga som minglar ut. Men en dag imorgon också, dags att cykla hem till soffan.
Söndagens träningspass avlöser varandra och på något sätt lyckas jag ta mig upp från golvet igen och igen. När sista övningen är avklarad tackar min kropp och knopp, nu ska vi äntligen få vila och försöka smälta allt vi varit med om under dessa tre fantastiska dagar.
Sitter trött på tåget hem till Lund och blickar ut över Öresund. Slås över hur fantastiskt detta är. Så många olika sorters människor som kan mötas i detta, gamla-unga, långa-korta, kraftiga-tunna. Men det spelar ingen roll, alla kan lära sig och din kropp har sina egna förutsättningar och begränsningar, du måste bara finna dom själv. Denna väg är lång och oändlig. Tack Nordic Buyukai för ett fantastiskt läger.
Selma Larsson, 6 Kyu
Det har varit mycket intressant att åka på Ninjutsu-läger eftersom detta var min första gång har det varit många nya intryck, vilket ärlig talat varit ganska utmattande. Men samtidigt har det ändå varit väldigt intressant att få träffa nya människor med nya tekniker som man aldrig hört om. Det har gjort det hela till en utmaning, t.ex. har det varit svårt för mig att komma ihåg de olika teknikerna. Men med hjälp av andra som hjälpt och visat mig har det ändå löst sig. En annan intressant sak har varit att ha nya lärare som alla har olika sätt att lära ut på. Något som jag lärt mig på detta lägret är att det inte alltid handlar om styrka, vissa tekniker har till och med varit lättare när motståndaren är större. En annan sak som jag lärde mig var att alltid ha med sig något som dig energi när du är trött, t.ex. nötter.
Tack för mig!
Som sammanfattning, ett helt fantastiskt läger med många instruktörer och buyu, martial friends, från när och fjärran. Mycket träning, mycket att umgås och trivas tillsammans och helt fantastiskt organiserat av min Buyu Michael Schjerling och hans team från Bujinkan Kuki Taisho dojo i Köpenhamn.
Mvh
/PC
Terminsavslutning Bujinkan Malmö
Det har varit en händelserik höst på Bujinkan Malmö. Vi har dels sett ett antal ”återvändare” på träningen, vilket har varit väldigt kul och positivt. Personer som varit borta från vår träning under kortare eller längre tid, ibland ett par år, men nu hittat tillbaka. Och i par fall, som reser långt, nära 10 mil bara för att kunna träna i Bujinkan. Det ger en oerhörd glädje och energi till alla oss andra i klubben.
Själv började jag augusti med att fira mina 40 första år i Bujinkan. Jag började den 13 augusti 1985, och jag känner att jag är bara i början av en resa som aldrig tar slut. Det finns alltid mer att lära.
Men hösten har varit händelserik av fler anledningar, nämligen att fyra av oss, Robin, Sofia, Mariana och jag var med på Kanreki Taikai i Stockholm i oktober för att fira Mats Hjelm. Mats är en av de instruktörer som tränat sedan mitten av 80-talet och har otaliga resor till Japan i bagaget. Han hade bjudit in bland annat undertecknad, men även en instruktör från USA, Craig Olson, och Ken Bahn från Norrköpingsdojon för att undervisa tillsammans med Mats själv och Fredrik Markgren från hans dojo i Stockholm. Detta var ett väldigt givande läger och när jag inte själv instruerade hade jag förmånen att få träna tillsammans med Craig, Mats, Fredrik och Ken. Det var många nya kunskaper och erfarenheter jag tog med mig hem därifrån.
I november gjorde jag även en tur till Japan för att träna själv, eller som jag brukar uttrycka det, bli satt på rätt spår igen. Det är väldigt skönt att få bara vara elev och träna själv utan att tänka på att undervisa andra. Jag hade förmånen att få träna för Noguchi sensei, Nagato sensei, Nakadai sensei, Furuta sensei, Kan sensei, Shiraishi sensei och Someya sensei. Dessutom träffa på massor av gamla och nya vänner, dels som träningskamrater, men också för att utbyta tankar och erfarenheter med. En av dem jag verkligen uppskattar är Mark Lithgow som bott i Japan sedan 80-talet och man kan nog kalla honom ett levande uppslagsverk när det gäller traditionella japanska stridskonster. Förutom att han fortfarande tränar Bujinkan är han licensierad i en Koryu (gammal skola), Shinkage ryu för svärdskonst och har dessutom tränat Kyudo (japanskt bågskytte) i många många år. Han var dessutom under lång tid elev till Hatsumi senseis fru i japansk traditionell dans. Dessutom hade jag lyckan att få träna med Björne från Stockholm som också var i Japan samt flera träningar med Pertti från Vänersborg. Pertti är en av dem som tränat Bujinkan längst i Sverige, och han är också en oerhörd kunskapskälla. Dessutom är hans elever också väldigt duktiga och jag hade ynnesten att få träna och umgås med dem också.
Väl hemma igen genomförde jag terminens sista tema-träning. Vi har under hösten haft 3 st lördagar då vi första gången fokuserade på tekniker med kodachi, det korta svärdet, och de två senaste gångerna var temat Hanbo, den korta staven. Vi kommer fortsätta med tema-träningar till våren, men fokus blir då med största sannolikhet Koto ryu koppojutsu, den skolan som Noguchi sensei har fått ärva soke-titeln i (familjeöverhuvud – stormästare).
Och avslutningsvis hade vi gradering. Det är faktiskt första gången på flera år som vi graderat så många som nio personer till nya kyu-grader. Det känns som Bujinkan är lite på frammarsch igen. Jag ser fram emot vårterminen med nya träningsutmaningar. Det finns hur mycket som helst att förkovra sig vidare i, och ändå så går vår grund, Kamae, Sanshin no kata och Kihon Happo igen i allting vi gör.
Ta gärna chansen att prova på en traditionell japansk kampform. Vi har alltid öppet för nya i klubben. Och fördelen med att vi är flera instruktörer varav oftast faktiskt alla fyra är på plats samtidigt, så kan vi alltid se till att någon tar hand om nya som kommer, även om andra kör mer avancerade saker på samma träning. Vi är där för att hjälpa varandra växa och utvecklas tillsammans.
Mvh
/PC
Mina första 40 år i Bujinkan…
I augusti 1985 steg jag in på Ninja-center på Bredgatan i Lund tillsammans med min bror. Han hade tränat karate under en tid och hittat information om Ninjutsu, kontaktat Bo F. Munthe i Stockholm och fått reda på att det fanns ett Ninja-center i Lund. Vi började båda två men på grund av sitt arbete som kock med oregelbundna tider var min bror tvungen att ge upp, medan jag verkade ha hittat något. Med två vänsterfötter… jag har aldrig varit bra på fysisk aktivitet innan, alltid sist vald på gymnastiken i skolan och med i regel 2:a i betyg… inte för att jag kunde något utan för att av någon anledning har det aldrig legat för mig att skolka. Träningen på den tiden hölls mest av två grönbälten, Ingvar Karpsten och Jörgen Hejde, 6:e respektive 7:e kyu vid den tiden om jag kommer ihåg rätt. Det dröjde dock inte länge innan de bröt sig loss från Ninja-center och öppnade en egen förening. Träningen bedrevs i gymnastiksalen på Fågelskolan under början av den tiden… och där fick man verkligen lära sig falla när man blev kastad på ett hårt betonggolv utan några mattor.
Efter några terminer där hittades en källarlokal på Magnus Stenbocksgatan i Lund. Lågt i tak men där hade vi i alla fall lite mattor på betonggolvet…. Tre lager mattstumpar av heltäckningsmattor. Men böja på benen det lärde vi oss, för stod man för högt upp drog man fötterna på sin uke i taket när man kastade. Hugga med svärd fick man oftast göra knästående och att köra med bostav var i stort sett uteslutet. Men på somrarna kunde vi träna i observatorieparken med mjuk skön gräsmatta under, och lite falltekniksträning över parkbänkarna där….
Under 1989, gjorde jag min första Japan-resa för träning. Samma år flyttade Sveneric Bogsäter, den högst graderade i Sverige och hans fru Mariëtte V.D. Vliet till Malmö och då började även jag träna där, för det har hela tiden funnits en obändig vilja av att lära mig mer.
Därefter har det blivit ett antal resor till Japan och andra ställen i världen för att träna. Det har varit Taikai (stora seminarier med Hatsumi sensei på den tiden han reste), läger runt om i Sverige, Danmark och Europa, läger och seminarier hemma i dojon med olika instruktörer från när och fjärran. Vissa av dem på besök från Japan.
Nu sitter jag här sommaren 2025 med lite nya reservdelar på kroppen. Jag försöker påstå att nu är jag snart en ”Bionic Ninja”, men min bror som var den som introducerade mig till Bujinkan en gång i tiden säger att jag snarare är en ”plåt-nicklas”. Jag har en hel del rehab kvar framför mig, men någonstans i bakhuvudet finns ändå planen att jag skall ta mig till Japan senare i höst för mer träning. Den 13 augusti har jag gjort 40 år i Bujinkan, men jag har ju knappt börjat känns det som. Det finns så mycket mer för mig att lära mig. Visst, jag har vissa fysiska hinder numera som begränsar mig något. Jag kommer aldrig mer kunna sitta i seiza, formellt sittande på golvet, men det är ju det som är så härligt i Bujinkan. Alla har sina skavanker på något sätt, men man improviserar för att komma runt dem. Det viktiga är att jag fortfarande har en lång resa framför mig när det gäller träning. Jag har knappt skrapat på ytan av det djup av kunskap som finns i Bujinkan. Det har format och fortsätter forma mig på ett sätt som jag finner oerhört värdefullt, även om andra utomstående mest kanske skakar på huvudet och undrar när tokstollen skall ta sitt förnuft till fånga och göra något vettigt av sitt liv.
På min resa är där ett antal personer som betytt väldigt mycket för mig och till dem vill jag från djupet av mitt hjärta skänka det största tack som någonsin kan ges.
En del kanske skulle gissa att Hatsumi sensei är den första av dessa. Naturligtvis har han varit en ledstjärna och att få ha haft ynnesten att vistas i hans närvaro är något som jag värderar väldigt väldigt högt.
Men de två människor som faktiskt betytt mest för mig träningsmässigt är utan tvekan Sveneric Bogsäter och Mariëtte V.D Vliet. Det är de som guidat mig under mina första trevande år, tagit hand om mig, varit vänner och lett mig in på rätt väg. Utan dessa två hade jag inte varit där jag varit där jag är idag. Ett stort tack till Sveneric och Mariëtte från djupet av mitt hjärta!!!!!
Men sen kommer de i rask takt, Hatsumi sensei som är helt fantastisk och de av hans elever som lett mig rätt i min träning, Noguchi sensei, Nagato sensei, Shiraishi sensei, Someya sensei, Oguri sensei och Seno sensei. Den vägledning de har gett under åren har också varit tongivande i min utveckling. Av västerländska instruktörer så finns det många som inspirerat mig, Shawn Gray, Andrew Young, Larry Jonsson, Mats Hjelm med flera. Och sen har jag en Buyu, Martial Friend, som jag värdesätter väldigt mycket… Jim Berglund som verkligen utmanar mig till att göra mitt bästa, trycker ner mitt ego om det försöker poppa upp och hjälper mig utveckla så att det finns substans i vad jag gör.
Sen har naturligtvis min parhäst under många år, Jörgen Hejde, betytt väldigt mycket. Sporrat mig och med sin underbara taijutsu. Jag hoppas att han någon dag hittar tillbaka till dojon!
De som tränar med mig (och står ut med mig) i Bujinkan Malmö är också oerhört viktiga i mitt liv. Utan att sträva framåt tillsammans med dem, Sofia, Robin, Peter F och Andreas hade jag heller inte kommit speciellt långt. Det är ju trots allt i det nästan dagliga gnetandet på mattan som den största utvecklingen sker. Det är där man befäster kunskapen och förenar kropp, själ och teknik i ett ständigt flöde – Shin Gi Tai Bufu Ikkan!!! Nu laddar jag om för ytterligare 40 år på mattan 😉😊.
Gambatte Kudasai 頑張ってください
Peter Carlsson
Bujinkan 50 år i Sverige

Vi var fem stycken från Bujinkan i Malmö som deltog på jubileumslägret för Bujinkan 50 år i Sverige.
Man räknar startåret för Bujinkan i Sverige som 1975, då Bo F. Munthe fick besök av Ishizuka Tetsuji, en at Hatsumi senseis tidiga elever. Ishizuka sensei som var Hatsumi sensei trogen under hela sitt liv och även blev utnämnd till nästföljande soke i Gyokko ryu Kosshijutsu gick tyvärr bort tidigare i år efter en lång tids sjukdom. Mycket av den inledande träningen i Bujinkan skedde i Bo Munthes garage i Trollbäcken. Det finns kvar en utövare i Sverige från den allra första tiden, Thomas Franzén som instruerade på jubileumlägret tillsammans med två andra tidiga utövara, Christian Appelt och Mats Hjelm.
Träningen under lägret var uppdelad i tre grupper som hela tiden roterade. Vi fick träna tekniker från Gikan ryu koppojutsu med Mats Hjelm, tekniker med rep respektive kusarifundo med Christian och lära oss hur man kan använda utrymmet av Thomas när man lämnar saker som styrka och snabbhet vid sidan. På lördagskvällen hade vi en gemensam middag för att fira med massor av socialt samkväm och presentationer tillsammans med videohälsningar från gamla trotjänare som inte kunde vara med fysiskt.
Allting var förträffligt arrangerat av Bujinkan Norrköping! De gjorde en fantastisk insats för att alla skulle trivas, ett superbt arrangemang rakt igenom. Stort tack till Daniel Bodin och gänget för ett fantastiskt arbete.
Och för mer fantastisk träning, Mats Hjelm bjuder in till ett väldigt häftigt Taikai i oktober i år. Läs mer på :
""The simplest is always the most difficult."
- Masaaki Hatsumi

