Idag blev det ”gör om – gör rätt”….inte för att det var de tränandes fel, utan för att jag upptäckte att jag gjort fel. Och vad gör man om man gör fel i Bujinkan….back to basics och leta upp grundprincipen för rörelsen, träna den igen och igen och applicera den korrekt i den kata där den hör hemma.

I detta fallet var det tekniken Shien från Gyokko ryu Churyaku no Maki. När jag körde den senast på träning så var det något som inte stämde. Mina anteckningar var inte tillräckligt noggranna utan det var en del som jag kände att det saknades. Det blev helt enkelt en lucka som inte får finnas mot en motståndare som viftar med kodachi/shoto.

Så hem och studera igen, kollade några andra anteckningar och källor, och jo visst saknades en liten men avgörande bit. Det var bara att gå tillbaka till Moto gata igen och träna Ura gyaku igen. Sen rekapitulera Renyo, eftersom samma rörelse går igen i den kata. Och plötsligt föll bitarna på plats för att kunna utföra Shien så som den bör utföras för att inte försätta sig själv i fara på vägen i rörelsen.

När vi hade kört de teknikerna, så blev det lite tid kvar för att gå in på Shun U och Shunsoku från Geryaku no maki. Från tekniker mot kort svärd till tekniker med långt svärd. Gäller dock att man har basen med sig när det gäller att hantera svärdet, allt ifrån Toho, alltså hur man uppför sig med svärd till att veta hur man drar svärdet och hur man utför ett grundläggande hugg. Alltså en kata är aldrig bara träning för tori, utan även uke kan jobba på sina delar.

Mvh

/PC

Så var det äntligen läge för lite hitori keiko, dvs egenträning. Denna gång med Tameshigiri. Tameshigiri är ”test cutting” med svärd. Det var alldeles för länge sedan sist….

Det gick väl sådär kan man väl lugnt säga. hade gjort 3 rullar, tatami omote som det egentligen skall vara, men eftersom jag hade ett litet lager av strandmattor så använde jag det istället. Rullat ihop 2 och 2, knutit och lagt i vatten. Det var först när jag var inne på tredje rullen som det började bli tryck i huggen igen så att det blev ett tydligt resultat. Dock kan jag konstatera att ett antal resor till Japan och duvning i hugg av Someya sensei har gjort lite nytta, för jag ”sliceade” inte huggen som jag har gjort tidigare (även om banan kanske var lite flack). Snitten var raka även om jag inte gick helt igenom rullen alla gånger. Högg lite kort så det blev en liten sträng i bakändan som den hängde kvar i. Nu får jag ge mig ut på jakt efter nya strandmattor eller riktig tatami omote så att jag kan fortsätta träna lite till. Huggträning i luften i all ära, men det är först när man hugger på ett riktigt mål som man ser sådana detaljer som om man ”slicear” eller inte. Bujinkan är inte bara rörelse, det är resultat också!!!

Mvh

/PC

Dagens träning bestod framförallt av att komma igenom alla teknikerna i Churyaku no maki från Gyokko ryu. Vi började med att repetera Hosen, Därefter Kou (Hanetsurube) där vi även gjorde en variant som jag har nedskriven sedan länge….vi får väl tacka vädergudarna för att vi var inne på en hyfsat mjuk matta, för någon upptäckte vad som händer om man lägger lite mer tryck i Ganseki nage på ukes ben samtidigt som man inte släpper dennes hand….helt enkelt att nicka marken om man vill klara näsan :-). Därefter Shien och slutligen gav vi oss in på Horyaku. De båda sista mot attacker bakifrån. Men jag hoppas alla som tränade de teknikerna förstår vikten av att röra sig korrekt och i korrekt balans för att kunna generera rätt kraft i rörelserna vid rätt tillfälle…det hjälper att böja på benen 😉

Avslutningsvis körde vi lite grundläggande hugg med svärd, så att vi kan börja träna teknikerna i Geryaku no maki härnäst.

/PC