En händelsefull vecka med mycket träning. Jag har tränat alla pass som går att träna med Nagato sensei, Noguchi sensei och naturligtvis Hatsumi soke. Nu har jag bara två pass kvar som jag kommer att träna innan flyget hem bär av på onsdag förmiddag.
Om vi börjar utanför träningen, så är buyu ett centralt begrepp. Kan väl närmast översättas till ett begripligt språk med “martial friend”. En gemenskap och ett kamratskap för alla oss som vandrar på den här vägen. Man träffas, knyter nya kontakter, lär känna nya människor, tar del av deras vandring på vägen. Det erfarenhetsutbytet är minst lika viktigt som det som sker på mattan.
När det gäller träningen så fortsätter det som det brukar. Nagato sensei fokuserar hela tiden på placering och hur man täcker så att man inte har några luckor. Träningen där sker i ganska långsamt tempo och mjukt för att kroppen verkligen skall ha en chans att ta till sig rörelsemönstret. Noguchi sensei rasar däremot på i ett oerhört tempo. Grundteknikerna måste finnas på plats för att man verkligen skall ha något ut av hans träning där han hela tiden visar möjligheter och varianter.
Sokes träning är dock på en helt annan nivå där konceptet är kontroll manifesterat via mutodori. Det kan se ut som soke petar lite med fingrarna, men pratade med en god vän häromdagen som kommit till Bujinkan Hombu office på kvällen då där fortfarande hade varit reportrar som filmat för en youtube-kanal. En av reportrarna hade tydligen varit lite tveksam till det här med fingrarna varpå soke hade visat handgripligt på honom. Min gode vän beskrev att journalisten var närmast gråtfärdig…En annan god vän som bott i japan sedan 1980-talets slut kommenterade det hela med att där är inget mjukt bakom sokes fingrar, för han applicerar hela sin kroppsstrukturs styrka i de punkter han kontrollerar.
Idag började det med ett träningspass för Nagato sensei och därefter Hatsumi soke. Det utdelades ett antal Dai Shihan till olika personer som varit med väldigt länge i Bujinkan. Mot slutet av träningen genomfördes också fem stycken godan-test där Phil Legare var den som utförde huggen. Jag har varit med och sett många godan-test. Det första redan 1989 när jag var i Japan och tränade första gången, och en svensk gick upp för det. Det var Hatsumi soke själv som genomförde testet den gången. Numera överlåter han den rollen till personer med jugodan, ofta från samma land som den som tar testet. Dock måste jag säga att jag har aldrig varit med om så mycket energi som idag när Phil högg. jag satt ett antal meter bort och hade ett par rader människor framför mig, men det här var något som helt saknade motstycke.
Tyvärr vet jag att många slutar träna efter att ha klarat godan-testet, för man har haft det som mål. Man klarar testet, men upptäcker att man fortfarande inte kan flyga eller utföra magiska under. Jag skulle vilja säga att godan-testet öppnar dörren för en ny form av träning som gör att man kan gå än djupare i sin taijutsu. Så för alla som någon gång aspirerar på att klara godan, se det inte som ett mål, utan som en station på vägen. Då blir ni heller inte besvikna när ni upptäcker att det inte kommer blå blixtar ur ändan på er när ni går på toaletten 😉
Det var en liten sammanfattning av senaste veckan. Som sagt, två pass kvar här i Japan för denna gången. Sen kommer det verkliga arbetet. Det som sker i Japan när man är här och tränar är att man lär sig en massa saker. Men, för att det skall bli en del i ens taijutsu, krävs att man går hem och gör sin hemläxa. Helt enkelt tränar på det man lärt sig. Det vill säga, det är nästa vecka som det verkliga arbetet börjar….och även om ni kan tycka det verkar tråkigt, när Phil värmde upp gruppen idag i väntan på soke, så körde han….Sanshin no kata och Kihon Happo det vill säga grundbultarna i Bujinkan Budo Taijutsu och det som gör att alla magiska tekniker som visas här har ett sammanhang och fungerar. Så utan bra grunder, ingen magi.
Mvh
/PC