Vi lever just nu i en förunderlig föränderlig tid. Alla har vi känt av härjningarna av covid-19 med restriktioner, nedstängda samhällen och i vissa fall nedstängd träning. Fåtal seminarier som gått av stapeln. Ingen möjlighet att resa till Japan för att träna. Färre som börjar på ett nytt äventyr som träningen innebär. På det sättet är det en förunderlig tid.

Samtidigt är det en förändringens tid. Hatsumi sensei, vår stormästare i Japan har dragit sig tillbaka från aktiv träning. han har delat ut soke-titeln till de nio skolorna (ryuha) som ingår i Bujinkan till några av sina elever:

Togakure ryu – 35:e soke – Tsutsui Takumi 筒井巧
Gyokko ryu – 29:e soke – Ishizuka Tetsuji 石塚哲二
Kukishin ryu – 29:e soke – Iwata Yoshio
Shinden Fudo ryu – 27:e soke – Nagato Toshiro 長登敏郎
Gyokushin ryu – 22:a soke – Kan Jun’ichi  菅純一
Koto ryu – 19:e soke – Noguchi Yukio 野口幸夫
Takagi Yoshin ryu – 18:e soke – Sakasai Norio 逆井 則男
Gikan ryu – 16:e soke – Sakasai Norio 逆井 則男
Kumogakure ryu – 15:e soke – Furuta Kōji 古田恒二

Samtidigt så fortsätter Bujinkan Budo Taijutsu som är Hatsumi senseis skapelse som ett sammanfattande system för de 9 skolorna. Det är fortfarande Hatsumi sensei som själv skriver alla dan-diplom över 5:e dan. Det som däremot också sker är att han har givit ut en titel, Dai-shihan, som kanske inte skall ses som en belöning utan snarare Hatsumi senseis förhoppning om ”care-takers” för att föra Bujinkan vidare.
I Sverige finns just nu ett initiativ för att samla Dai-shihan för att på det sättet bygga kontinuiteten i Sverige och säkerställa att träning i Bujinkan Budo Taijutsu kommer att fortgå på samma sätt som vi fått ta emot träningen av Hatsumi sensei. Så förändring innebär också en framtid!

Mvh
/PC

Träningen är igång igen för hösten 2020. Men egentligen är det fel att säga så, för vi har alltid träningen igång. I stort sett hela sommaren har vi kört, för det mesta ute i Beijers Park här i Malmö. Bujinkan Budo Taijutsu är inget som man egentligen tar paus från. Träningen är alltid med en, även om man ibland får köra hitori keiko, dvs. egenträning. Vi kommer nu under hösten inte ha något egentligt nybörjarpass. Nybörjare är däremot alltid välkomna! Det vi kommer göra är att ha ett pass som vi kallar Bujinkan Budo Taijutsu Kihon no Kiso 武神館武道体術基本の 基礎. Det handlar helt enkelt om grundträning i Bujinkan Budo Taijutsu. Syftet med det här passet, måndagar 19:30 – 21:00 och onsdagar 18:00 – 19:30 är att bygga en bra grund i sin Taijutsu. Fokus kommer att vara på taihenjutsu, kamae, Sanshin no kata och Kihon Happo. Helt enkelt de fundamentala delarna i Taijutsun och syftet är att bygga en bra kroppsstruktur och effektiva rörelser. Känner jag Peter och Sofia rätt, så kommer de dessutom lägga in lite fysträning i passen, därför även om målet i Taijutsu är att inte använda styrka för att kontrollera sin motståndare, så behövs kroppsstyrka för att kontrollera den egna kroppen. Alla bör gå på passen i grundträning. De är helt enkelt en förutsättning för att träna på de mer avancerade passen (även om vi ofta går tillbaka och studerar grunderna på djupet på dessa passen också). Dock ligger fokus på lite andra saker under de passen. Så alla som tränar Bujinkan Budo Taijutsu i Malmö, fokusera på Kihon no Kiso-passen och se de avancerade passen mer som grädde på mosen med blåmärken på kroppen. Och som nämdes, alla som vill prova på Bujinkan Budo Taijutsu är välkomna på Kihon no Kiso-passen också!

Bujinkan Budo Taijutsu i ett annat sammanhang

Att träna Bujinkan Budo Taijutsu är en resa….som jag nog har skrivit om förut några gånger. Det är en utmaning som aldrig tycks ta slut.

På den avancerade träningen började vi nu i veckan med Kukishin ryu – Chuden no kata, mellannivån. I första nivån, Shoden no kata, så har jag en anteckning från en av instruktörerna i Japan som uttryckte det ungefär som att teknikerna i Shoden är intensiva och kraftfulla. Man behöver använda styrka för att genomföra dem. I Chuden är fokus mer att observera hur motståndaren rör sig och känna i vilken riktning han eller hon är på väg i. Därför skall teknikerna inte heller vara lika kraftfulla som i Shoden för då kan man inte känna vad som händer. Det är väl inte direkt så att man ”duttar” med motståndaren men det är en gradvis nedtrappning av kraften jämfört med i Shoden no kata.

I Sabaki gata handlar det om att leta svaga punkter och sen kommer man till Okuden gata som är lite speciell. Det står nämligen att motståndaren är fri i sin attack, på gränsen till Randori. Nu är i och för sig alla tekniker i den nivån beskrivna med hur motståndaren attackerar, men som vi även tittat på redan i Shoden no kata och Chuden no kata, att börjar man förstå principen i tekniken, hur man placerar sig och framförallt var man placerar sig, så spelar inte attacken så stor roll. Det handlar ju om att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och inte råka ut för ”dåligheter” på vägen dit :-).

Det som jag tycker är intressant är att det finns en naturlig utveckling i hur en skola som Kukishin ryu (och även de andra skolorna i Bujinkan) är uppbyggd. Man övar upp sin förmåga och som vi tittade på redan förra året på Svenska Bujinkanförbundets Sverigeläger, så bygger ofta teknikerna naturligt på varandra också genom att ofta ge olika aspekter på en och samma princip. Kortfattat kan man väl uttrycka det som så att någon har tänkt till när de satte ihop en skolas curriculum…

Men så till verkligheten, för Kata från en skola är bara verktyg för att lära kroppen något som kan vara effektivt i strid. Det är ytterst sällan man kan ta en kata och applicera den i en verklig situation. Och vad är då en verklig situation?

Tränar man Judo så är en verklig situation det som kan uppstå i en match. Likaså om man tränar Karate eller BJJ eller MMA eller whatever. Men för någon som arbetar inom försvar, polis eller annat så är kanske en verklig situation något som uppstår i den personens arbete. En annan typ av verklighet kan vara att man behöver skydda sig själv på gatan. Jag tror att det är viktigt att inse att alla som tränar olika former av kampformer/stridskonster gör det utifrån det kontext som de lever och verkar i. Kontext kan också vara olika inte bara utifrån personen, utan andra yttre faktorer spelar in. Hur man slåss på gatan i sydamerika skiljer sig en del från hur man slåss på gatan i Sverige. En specialpolis i ett land har en annan situation än i ett annat land. Man kan inte dra allt över en och samma kam och säga att en sak är bättre än någon annan.

En god vän och instruktör som bott många år i Japan uttryckte det så här för mig…

Om man lever i fred måste man träna för fred. Om man lever i krig måste man träna för krig. Om man blandar de två kan det bli väldigt otrevligt. Om man använder metoder avpassade för krig i ett samhälle i fred är risken stor att man blir inlåst på ett ställe där det finns personer med mycket mer erfarenhet av våld, och då har ju ens självskydd misslyckats kapitalt.

Det som jag också tänker på när jag säger verklighet och verklighet är att vi tränar i en dojo, en säker plats där man får och skall göra fel, för det är det man lär sig av. Det betyder att vi kan ha en ganska avslappnad och trivsam atmosfär. Vi är vänner som hjälper varandra att utvecklas.

Ibland måste vi dock ”step-up” verklighetstänket lite. Vi måste träna för en annan verklighet för att inte bli alltför ”bekväma” och tro att vi kan något. För det har vi metoder som till exempel Shinken gata, tekniker för verklig strid där attityden är allt och tekniken intet. Det är ändå inte samma sak som verklig strid….

Det jag har som fokus i vår träning i Malmö Budoklubb – Bujinkan Budo Taijutsu är att alla skall ha en så bra kroppsstruktur och grund att de med större sannolikhet gör ”rätt” och överlever – inga garantier, för det är så många andra parametrar som spelar in.

Så ha kul, njut av träningen, våga göra fel, våga göra rätt, för det är en verklighet. Glöm dock inte att det finns andra verkligheter också och var beredd på att de kanske inte är lika rosenröda utan kanske mer blodröda.

Mvh

/PC

Då var det nya året igång, och snart börjar terminen igen på allvar. Men redan ikväll körde vi lite uppvärmning med de som tränat under hösten, och vi var några stycken som ville värma upp lite inför vårens träning.
Vi körde igång med lite uppvärmning följt av ukemi, fallteknik, på riktig basnivå med lågt tempo för att låta kroppen komma ihåg allting vi gjorde för någon månad sen. Sen började vi bra med bastekniker som Ichimonji No Kata, för att sedan låta det bli något annat som slutade i en annan teknik som alla (tror jag) kände igen, Omote Gyaku.

Lite oplanerat, men vi lyckades gå igenom nästan hela Kihon Happo, våra åtta grundtekniker, under de två timmarna vi tränade. Nästa vecka blir det på med nybörjarhatten för allihopa, då börjar vi om från början så att alla kan hänga med, ny som erfaren.

Jag hoppas vi ses på mattan snart!
/Robin

Den 14 januari klockan 19:00 kör vi igång vårterminens nybörjarträning.

Alla är välkomna, gammal som ung, tjejer och killar.

För er som inte känner Bujinkan så bra, så kommer här lite upprepning från höstens inbjudan till träning med inslag av nya förklaringar 🙂

Vi tränar en traditionell japansk stridskonst, Bujinkan Budo Taijutsu. Det är en komplett kampform med både slag, blockeringar och sparkar, men också grepp, kast och frigöringar, fallteknik och rullningar i ett integrerat system. Det är alltså inte att man plockat lite från olika stilar och satt ihop, utan stilen är utformad att innehålla alla delar från början. Dessutom tränar vi en mängd olika traditionella japanska vapen och redskap, precis som samurajer och andra krigare i Japan gjorde under tidens gång. Det är allt från stavar till svärd och spjut och allt däremellan. Även vapenträningen är en integrerad del i rörelsemönstret där allting hänger ihop på ett logiskt sätt.

All träning, oavsett sport eller en traditionell stridskonst handlar om att utmana sig själv och utveckla sig som person och sina förmågor. Fördelen med att träna Bujinkan Budo Taijutsu är att det är en resa som aldrig tar slut om man inte själv vill. Det finns alltid mer att lära och varje steg på vägen är egentligen bara en förberedelse för vad som komma skall.

Som fokus i Bujinkan Malmö har vi att bygga en bra bas och kroppsstruktur i vår taijutsu. Det vill säga att röra oss med rätt balans och hållning. Att röra oss ekonomiskt utan att slösa energi. Att kunna generera kraft på ett naturligt sätt så att våra slag, sparkar och andra tekniker blir kraftfulla. Samtidigt så strävar vi efter ett naturligt flöde i våra rörelser. Målet är att vi skall ha med oss en så bra bas så att vi kan ta till oss träning från andra Bujinkan-instruktörer på ett effektivt sätt, oavsett om det är på läger och seminarier i Sverige eller vid träning i Japan för Hatsumi sensei eller någon av de andra instruktörerna där.

Bujinkan Malmö har ett flertal instruktörer med lång erfarenhet. De flesta av de andra instruktörerna har långt mer än 10 års träning bakom sig i Bujinkan och flera av dem har också varit i Japan och tränat. Vi hjälper dig att komma igång och vi har som målsättning att det skall vara roligt att komma till träningen.

Första terminen behöver man ingen träningsdräkt, utan långa byxor och t-shirt eller långärmad tröja går alldeles utmärkt. Det som är absolut viktigast är dock att man tar med ett glatt humör och viljan att lära sig!

Mvh

Peter Carlsson