logo_trans

Bujinkan Dojo Malmö

En del av Malmö Budoklubb

DSC_0124
CIMG7438

Bujinkan Budo Taijutsu

武神館武道体術

Introduktion

Om du är en wannabe Ninja kan du sluta läsa nu…

Men om du vill träna traditionell japansk budo…
Om du är villig att tänja ditt tålamod till det yttersta…
Om du är envis, på gränsen till dum…
Om du inte rädd för smärta och utmaningar…
Om du är beredd på att ge dig in på en lång och mödosam resa…
Om du inte ger upp eller dör…

Då har du möjligheten att bli ett med en budo där det förflutna och framtiden förenas i ett flöde av tekniker och principer från lärare till elev i oavbruten tradition

Bujinkan Budo Taijutsu är inte en modern sport byggd på gammal Budo, utan det är en levande tradition. Träningen sker främst på traditionellt sätt, men den funktionella aspekten och kopplingen till shinken真剣, känslan av att stå under ett skarpt svärd, poängteras ständigt.

Med levande tradition menas i det här fallet att det är de bakomliggande principerna till teknikerna som är viktiga, och inte teknikerna i sig. Teknikerna är verktyg för att lära sig principer, och principerna skall kunna appliceras och föras tillbaka till att fungera i verkligheten. Detta gör att kampformen fortfarande är användbar och applicerbar i det moderna samhället.

Kort sagt:

Bujinkan Budo Taijutsu är traditionell budo för kropp och själ i nutid!

2017-09-19

Tsune 常 – Vardagsvanor

Tsune, vardagsvanor eller “the usual state of things” som är en mer exakt översättning. I japanskan används det ordet för att beskriva något som man gör regelbundet, som har blivit en del i ens sätt att leva. En som har beskrivit detta väldigt väl är författaren Dave Lowry i boken “Moving Toward Stillness”. De flesta av hans böcker är väl värda att läsa om man är intresserad av budo. Några fler titlar att nämna är “Autumn Lighting”, “Persimmon Wind” och naturligtvis “Sword and Brush”.

Åter till Tsune 常, något man gör så att det har blivit en vardagsvana. Något man inte tänker på utan bara gör för att det hör hemma i ens liv. Har man husdjur, så hör det till vardagen att ge dem mat eller gå ut med dem. Inom Budo så handlar det om att göra träning till en daglig vana. Att gå till träningen är något som man bara gör ett antal gånger i veckan, och hemma kör man igenom sina Sanshin no kata och Kihon Happo som en del i den dagliga rutinen. Om ni läser under www.bujinkanmalmo.se/traningen/ ser ni begreppet hitori keiko 一人稽古. Det är något väldigt viktigt om man vill bli bra på Bujinkan Budo Taijutsu. På de instruktörsledda träningspassen är det ofta så många nya intryck, inte bara när man är alldeles ny, utan där är hela tiden nya infallsvinklar och ett informationsflöde på det som sker på träningen. Det är när man går hem och tränar det på egen hand som man börjar processa informationen och föra in tekniker och rörelser i kroppen så att de sätter sig i ryggmärgen. Jag kommer ihåg för många herrans år sedan, i början av min egen träning på 80-talet när jag jobbade ensam kvällstid som nattoperatör på ett dataföretag. Jag hade 10 minuters arbete och sedan 20 minuters väntan på att banden skulle snurra färdigt innan nya 10 minuters arbete tog vid…så höll kvällarna på i ett antal timmar….vad gör man under väntetiden….jo, en lång lång korridor med hårt golv…många ukemi (fall) blev det. Både fram och tillbaka och på sidan….kväll efter kväll. Det var kanske det som räddade mig den gången framhjulet på cykeln fastnade i ett hål och jag for rätt över styret, rullade runt, kom upp på fötter och blev överlycklig för att falltekniken fungerade.

Långt senare, på hotellrum ute i världen då jag reste mycket med jobbet….Sanshin no kata och Kihon Happo. Så även nu, så många kvällar i veckan jag hinner. Tänk bara på att det är viktigt att man hela tiden, regelbundet går på träningarna i dojon för det är där man får hjälp av instruktören och sempai, äldre elever att justera och rätta till så att man inte hamnar på fel spår, för då har man tyvärr lika lång väg tillbaka innan man har “tränat ur” de felaktiga rörelserna och innan de korrekta rörelserna börjar sätta sig. Alltså, hela tiden balans mellan dojo och hitori keiko.

Mvh

/PC

2017-09-13

Kvällens Fortsättning/Avancerade träning

Kvällens träning kom att bestå av Sanshin no kata och Kosshi Kihon Sanpo. Tanken med att gå igenom dessa grundligt är att man skall kunna ta teknikerna med sig hem för hitori keiko, egenträning.

När det gäller just Sanshin, så är jag ute efter att man skall få en så ren rörelse som möjligt. Inga onödiga “ticks” på vägen. Utförandet skall vara mjukt men ändå krispigt på så sätt att det inte finns några oanvändbara rörelser på vägen. Allting skall ha ett syfta, annars har det inte i tekniken att göra.

Nu är det upp till utövarna att just öva, öva och öva på teknikerna. Sen kör vi repetition nästa onsdag igen så att alla kan kontrollera att de fortfarande är på rätt spår och kan få hjälp att justera eventuella brister.

När det gäller Kosshi Kihon Sanpo, de tre tekniker i Kihon Happo som handlar om blockering, slag och sparkar, så tillkommer momentet att man kör dem mot en motståndare. Då plötsligt måste man få rätt på avstånd och vinklar också. Dock, även här går träningen ut på att ge en grund för hitori keiko så att vi kan kontrollera, repetera och justera på nästa träningspass.

På söndag tänkte jag fortsätta med Gyokko ryu på den avancerade träningen.

Mvh

/PC

2017-09-10

Träningsläger i Göteborg

Nu i helgen var Sofia, Bruno, Robin och jag från Bujinkan Malmö i Göteborg på träningsläger.

Ett väldigt väldigt bra läger där vi först ägnade halva lördagen åt taijutsu och sedan resten av lördagen och söndagen åt svärd. Vi tränade i ett ganska långsamt tempo med endast en taijutsuteknik och ett fåtal övningar med svärd, men där huvudtemat i träningen var Kaname 要. Kaname kan ses som den punkten som knyter ihop tekniken, det som gör att den fungerar. Åter igen fick vi också återrefererat för oss hur viktigt det är att ha en bra grund. Detta poängteras av det senaste Shidoshi-kai i Japan där Hatsumi sensei framförde att alla instruktörer skall lägga extra stor vikt vid Bujinkans sex skatter:

  1. Kihon Happo
  2. San Shin no kata
  3. Muto Dori
  4. Kontroll dvs. kontrollera distans, utrymme, motståndare etc.
  5. Självförsvar för kvinnor, dvs, kontroll utan att behöva använda kraft och styrka
  6. Bygga goda relationer i budo.

Speciellt de två första är av yttersta vikt i början eftersom allt annat i Bujinkan bygger på att man har Kihon Happo och Sanshin no kata med sig. Jag brukar säga att Sanshin är motorn i vår taijutsu, det vi använder för att skapa rörelse, medan Kihon Happo ger oss hur vi rör oss. Sanshin och Kihon Happo går igen i allt annat vi gör i Bujinkan och man kan aldrig lägga för mycket tid på att träna dessa. Bujinkan handlar inte om hur många tekniker man kan utan om hur bra man kan dem. Kihon och Sanshin är åtta plus fem tekniker. Man bör i alla fall försöka kunna dem så bra som möjligt innan man går vidare till andra tekniker.

Så åter igen, vi är inte snabbmatsalternativet utan snarare långkok med genuina råvaror 🙂

Mvh

/PC

 

2017-09-04

Terminsstart

Terminen har börjat och det är kul att se en del nya ansikten på mattan. Malmö Budoklubb – Bujinkan Malmö har löpande intag hela terminen. Vi bjuder alltid på ett par provträningar för att man skall få testa, men egentligen tar det minst en termin eller två innan man vet om Bujinkan Budo Taijutsu är något som passar en. Första terminerna går framförallt ut på att ge verktyg för att kunna fortsätta träna.

Mycket tid läggs på fallteknik, vilket är en av de viktigaste basingredienserna för att kunna fortsätta träna. Man måste få in i kroppen hur man skall agera när man blir utsatt för en teknik så att man inte skadar sig. Annars kan ju aldrig ens träningspartner träna på tekniker. Likaså måste man lära sig slå ett vanligt rakt slag och sparka en vanlig rak spark, för i annat fall har man ingen attack som träningskamraten kan försvara sig mot. Och även jag behöver träna grunder som slag och blockeringar efter mer än trettio års träning i Bujinkan. Det finns alltid mer att lära sig och det tar lång tid innan tekniker internaliseras i kroppen….sätter sig i ryggraden så att de blir en automatisk respons.

Vi har inga flashiga höga sparkar i Bujinkan….men det har att göra med ursprunget till stilen. Försöker man sparka högt med 30 kilo rustning på sig är risken väldigt stor att man istället blir en “ninja turtle”, dvs. ligger på rygg med benen i vädret och kommer ingenstans. Därför är hela systemet uppbyggt på naturliga rörelser som utgår från kroppens grundstruktur. Det ger kraft utan att behöva använda muskelstyrka. Det är också det som gör att det inte spelar någon roll om man är gammal eller ung, tjej eller kille, utan rörelserna skall fungera för alla.

Jag lovar inte heller att Bujinkan Budo Taijutsu är det ultimata självförsvaret. Det finns andra stilar med träningsmetoder som kanske snabbare ger en verktyg som kanske kan fungera i det sammanhanget. Däremot säger jag inte heller att man inte kan använda Bujinkan Budo Taijutsu som självförsvar. Det finns väldigt många som hamnat i situationer där träningen har hjälpt dem ut. Jag har också vänner över hela världen som använder träningen i sin profession som poliser, soldater, väktare etc. som anser att Bujinkan är helt rätt verktyg för dem. Att använda träningen till självförsvar handlar mer om personens förmåga  än om stilen i sig, och förmåga kan man bygga genom träning. Sen kan viss metodik vara mer lämpad för att snabbare nå resultat inom just det området, medan metodiken i Bujinkan som vi tränar det i Bujinkan Malmö kanske är lite långsammare i just det avseendet. Man skulle kunna jämföra det med en snabbhiss till 20:e våningen där Bujinkan mer är som en fraktihiss till 50:e våningen. Det går långsammare, men den rymmer mer och kommer högre.

Däremot är träningen i Bujinkan en resa som aldrig behöver ta slut. Man hittar hela tiden nya utmaningar. Även vår Soke Hatsumi, mer än 85 år gammal säger själv att han hela tiden lär sig nya saker. Så Bujinkan är en utmaning för livet….om man är envis nog att ge sig ut på den resan.

Mvh

/PC

 

 

 

2017-08-17

Instruktörsgenomgång

Gårdagens träning blev en ren instruktörsgenomgång med 4 av våra instruktörer för att ha likformig träning för nybörjare och fortsättare denna terminen. Vi tittade bland annat på följande ur Ten Chi Jin Ryaku no Maki:

  • Taihenjutsu ukemi (fallteknik), tobi (hopp) och gångmetoder
  • Sanshin no kata
  • Kihon Happo
  • Hajutsu kyoho
    • Tehodoki
    • Taihodoki
    • Happo keri
    • Koshi Kudaki

Jag bygger Sanshin på träning som jag fått via Noguchi sensei och Duncan Stewart som bott många år i Japan (elev till Nagato sensei). Kihon Happo kör jag efter hur jag har fått lära mig den av både Someya sensei och Nagato sensei. Jag hade nämligen förmånen för några år sedan att hamna på en träning med Someya sensei i Bujinkan Hombu med bara tre andra tränande (det var lite småvarmt ute…närmre 40 grader). Han frågade då vad vi ville köra och jag bad vänligast om Kihon Happo, eftersom det är en av de viktigaste grundpelarna i Bujinkan Budo Taijutsu. Jag ville ha rättat och korrigerat hur jag gör Kihon så att de som tränar med mig i Malmö får en så korrekt version som möjligt. Några dagar senare på en träning med Nagato sensei, också i Bujinkan Hombu, så av någon anledning kör han också Kihon Happo. Normalt sett brukar han hänvisa till just Someya sensei för grunder eftersom Someya sensei är känd för sin “rena” grund i Taijutsu. Likheterna mellan Nagato senseis och Someys senseis Kihon var så slående, så jag finner ingen anledning att göra något annat än vad de gör. Därför är jag också mån om att de som tränar i vår dojo kör på det sättet, eftersom det ger just den stabila bas som man behöver för att kunna gå vidare i det “flow” och den “rörelseekonomi” som Nagato sensei visar i sin träning.

Mvh

/PC

20170621_203704
DSC_0124
DSC_0020_688_edited
DSC_0050

""The simplest is always the most difficult."

- Masaaki Hatsumi